Det är alltid trevligt att ha möjlighet att ställa i bruksklass eftersom det är där först man kan visa att man har en arbetande hund och det är målet för mig som valt att  hålla på med brukshundar.

Lindesberg ligger inte så långt ifrån mig utan på en och en halv timme kör man dit, jag hämtade upp Gunilla (Skiffers matte) på vägen.

När vi kommit fram och installerat oss så är det en stund innan vi får äntra ringen. 13 hovawart har Bosse Wiberg fått på sin lott. En tikvalp fanns på plats, Batmans dotter Västhofs Porfyr som fick HP och blev Bästa valp i vår ras.

Bästa hane blev veteranen Elixier´s Vozz som var den enda hanen som Wiberg valde att ge CK och blev BIM.

7 stycken tikar visades varav 3 fick CK. Lintrollets Zilver Batman tjej blev bästa tik och BIR. Assi slutade som tredje bästa tik, fick sitt CK och sitt första CERT. Det läckraste är att CERTET är på den första utställningen där hon får ställas i bruksklass.

 Porfyr och Zilvers mattar , Anna och Margareta hade fika med sig och vi hade den turen att bli inbjudna till deras fikabord. Tusen tack får vi säga. Det är kul med Zilver, det verkar bestämt att den damen har ett gott öga till mig.

Anna har också ordnat att jag skulle få träffa en till av Batmans söner Dolomit (Torres) . Han ställdes inte men en grann gosse var det naturligtvis och jag är säker på att han har stått sig i konkurrensen. Ägarna till Torres berättade också att han lärt sig blixtsnabbt att hitta kantareller, det gick bra ett tag tills han fattade att det var ju "godis" han hittade . Han käkar kantarellerna själv numer...

Porfyr softar i väntan på finalerna...  

När vi handlat lite hos hundbörsen så for vi hem till Gunilla och där finns ju Skiffer, han tyckte också det var trevligt att ses, vi gick en vända i skogen eftersom jag tänkte få några fina kort men ljuset var inte på min sida så jag får försöka fota mer i helgen. Men fick nåt iallafall. Den blonda grabben är Eros.

Skiffer påminner mycket om Battis så man blir glad av honom, en buspojk med mycket gry i ...

Jag får tacka Gunilla för en mysig dag, syns i helgen...

Min älskade Akki lever vidare i sina avkommor och visst är det så... det var nog Carin som skrev detta till mig när Akki fått somna in.

Ulma tog sitt tredje raka cert idag, det är så häftigt . Jag blev både nyfiken och nostalgisk så SKK hunddata fick besök av mig. Slog upp Akki och blev så glad över att jag fått haft den underbara tiken i över tio år. Givetvis så har det inte spelat någon roll vad som stod på hunddatan men jag blev glad ändå över hennes resultat. Vi tävlade inte mycket men det vi gjorde, gjorde vi bra.  Slå på * Attraktivt Sinne så kommer ni lättast till hennes sida, kom ihåg stjärnan.

Jag vet att hon hade potential för mer men mitt privatliv var rörigt så...... Det kan vara så ibland, man vet inte vad man ska i förrän man vart i det.

Man får lov vara i för att komma ur , sa någon. Låter vettigt tycker jag.

Själv har jag och doggsen varit i skogen och filosoferat, vi har inte gjort ett dugg bara varit....

Vi besökte denna mysiga plats, en av mina "rasta-hjärnanplatser"

Tess försökte dricka vatten stående på huvudet nästan

Hörs imorgon, tror jag kanske

Jag tror att luften gick lite ur efter allt som varit denna månad. Först var vi som alla vet till Holland, en supertrevlig resa med människor som jag tycker mycket om. När jag kom hem skulle jag operera min underbaraste kompis, där valet blev ett annat. Helgen efter tävlade jag, godkänd blev vi iallafall 266 på specialen var inte dåligt. Veckan efter fick jag också göra något som tagit sen var det tävling igen... Inte konstigt man bryter på spåret...

Accepterat att nu lär jag träna in högre momenten också så kommer vi igen i höst.

Denna vecka har jag tagit det lugnt, tränat lite hund, fixat med lite MH papper till två MH:n. Skrivit till Björn som satt in på Hovawartklubben sida att den 17 oktober träffas vi som jobbat på Mellansvenskas arrangemang i Rättvik och diskuterar vad som gått bra och mindre bra för oss 2009.

Igår var vi i Skärklacken och sprang i sandtaget, jösses va de får ta i....Men inte märks det...

Tess och Sally

Fotade även Battis mot sanden, tycker färgerna blir vackra tillsammans

Ha en tokmysig dag

Idag är jag inte glad på mig själv..... Jag måste fått hjärnsläpp. Vi var till Ockelbo och bröt eftersom jag är en klant, Assi är en sjuhelvetes spårhund det vet jag nu eller det har jag vetat alltid.

Vi var tio stycken som tävlade , dagen började med budföring som alla klarade galant. Sen bar det iväg till skogen. Assi spårade bra och vi plockade pinne på pinne sen när vi kom mot slutet fick jag hjärnsläpp...........

Jag trodde inte min hund(?) Det fick jag bittert ångra eftersom jag försökte få henne att spåra "längre". Irrade runt fem minuter för länge sen gav jag upp, hittade slutet dit hon var på väg... Helvete säger man då....!!!! Det får man säga.. Jag har lärt mig något av detta iallafall, det jag sagt till många - Lita på hunden!!! Gäller mig i högsta grad.

Det blev en dyr lärpeng eftersom jag hinner inte tävla mer i år. Nu är det att ta nya tag till nästa år, det gäller att träna in högre momenten också.. Jajamen vi tar det ..nästa år. Nu är vi med och slåss om certen iallafall.

Planen är att para Assi på nästa löp som kommer att infalla jan- februari 2010.

När vi kom hem så blev det duschen och efteråt blev det klubben där KM pågick, det var ett par elithundar kvar.

Lena tog hem brukset med Axxa en riesen och lydnaden vanns av Maria och collien Nemo. Vi bugar och grattulerar!!!

Tess var superglad över att få träffa alla på klubben helt på egen tass.

De mest focuserade, kristiska blickar som skärskådar hundar i Holland.

En kvinna har fångat detta bistra gäng från andra sidan ringen, hon tyckte kanske också att detta fruntimmersgäng från Sverige är bara något att föreviga.

Men vi hade underbart mysigt och trevligt, tack för ett häftigt sällskap brudar detta lär vi göra om...

med Assi, vi har ju tävlat två gånger gudbevars... En gång i appellen och nu en gång i lägre. Vi blev godkända, det fattades en del poäng på lydnaden. 266 poäng hade vi iallafall på specialen. Påsläppet fick vi 9 spåret 9 och budföringen 8. Klart godkänt.

Sen blev det lydnaden och där märks orutinen, dels att vara på en annan plan än "hemma" och att koncentrera sig.

Linförigheten går inge bra, måste få till mer fart och göra henne lite varm i kläderna innan. Framförgåendet 0. Platsläggande sent ligg och DK, Inkallning DK på slutet. Krypet 0 (!) Apportering 8, Assi har alltid kommit in utan tugg, hux flux tuggade hon, makalöst!. Hoppet 9, gjorde DK med HELA kroppen.

10 platsliggning. Vi fick lägga om två gånger sen funkade det.

Det har varit lite mycket denna vecka, kom hem från Holland på måndagen, tränade tisdag. Onsdag hade jag tid för operation på Akki som dessvärre inte blev av utan beslutet blev att låta min Prinsessa somna in. Det är inte lätt att ta ett sånt beslut men man måste se till sin väns bästa, det är allas vår skyldighet när vi väljer att skaffa ett djur.

Akki var en underbar hovawart som jag är glad och stolt över att fått till min stamtik. Hon kommer alltid att fattas mig. 

Jag tänker inte orda mer om detta eftersom det är min ytterst privata sorg.

 Vi är lite trött både jag och Assi just nu. Det viktiga var att få ställa i bruksklass i Lindesberg, det känns kymigt att "bara" ställa i öppenklass när man har planerat annat.

Tack ni som önskat uppflytt imorgon till oss men planerna blev ändrade, jag väljer att vara hemma och träna krypet istället och räknar kallt med att tävla nästa helg så nu håller vi tummar och tår för en plats nästa helg

Ha en bra lördag, hörs

Jag tänker på minnet, hur många är det inte som vet exakt vad de gjorde denna dag för åtta år sedan?

Jag jobbade och stod på trappan på jobbet när de ropade ..... - såg ni , det är inte sant ... Kom och kolla .. Det var tv: n som visade  när byggnaderna rasade i USA och den verkliga galenskapen blev ett faktum.

Först trodde jag nästan att det var ett misstag att det var någon ny film som lanserades eller något annat som inte var sant.

Detta vansinnesdåd har satt spår för all framtid för oss, bilderna av planen, byggnader som rasar kommer alltid att förknippas med 11 september för oss i vår tid. Även känslan som jag hade då kommer jag att bära med mig.

Minnet av 11 september och katastrofen borta i USA kanske stannar vid att plockas fram 11 september eller när man påminns om den händelsen.

Återkommer.............

Resan gick bra, vi åkte från Huddinge vid halv fyra tiden på torsdag morgon, hela vägen ner till Holland. Vi skulle vara vid hotellet vid sextiden på kvällen och det var vi. GPS är ju en superbra uppfinning.

Fredagen ägnade vi åt att titta runt och att åka till platsen där utställningen och lydnaden skulle vara. Vi litade på GPS som vanligt och den förde oss rätt men vi blev mäkta förvånande när den hux flux tyckte vi skulle åka ombord på färjan, den hade givetvis rätt men det var en pråm.

Lördagen ägnades åt lydnaden där våra Svenska ekipage Lotta och Spraka och Eva- Lotta & Wilma tävlade. Vi skäms inte för oss , de tog silver och bronsplats. Grattis säger vi då och bugar oss.

Klockan åtta på kvällen blev det prisutdelning

Vi träffade massor av trevliga Hovawartmänniskor. Det var IHF möte samtidigt så det var delegater från IHF länderna där. Vi träffade våra delegater Tinka och Torsten som representerar Sverige. Dorota från Polen var där, Assis farfars ägare. Nog om detta .

Söndagen ägnades åt utställning hela dagen. Där vann Spraka bruksklass och Wilma blev tvåa. Även där blev det bucklor.

När sedan klassvinnarna kom in och skulle göra upp om bästa tik så var Spraka kvar till det var tre kvar. Hon slutade som tredje bästa tik.

BIS:et tog Hertos Vom Höhenzelg som ägs av S. Bonde -Henriksen. En blond hane, vacker som en dag.

Vi åkte hemöver direkt efter utställningen för att vi skulle hinna till vårt favorithotell i Tyskland, kom fram halv ett på natten. De har en fantastisk frukost. Allt och lite till som gör att dagen börjar bra. Det är så mysigt att sitta i deras matsal. De har ett riktigt hundhotell där hundarna är med alltid.

Innan vi började hemresan visade Lotta oss stranden lite bortanför hotellet där man kan rasta hundarna

Spraka blev superglad över att få återse stranden.

Sen blev det att dra iväg hemåt. Vid tolvtiden var vi hemma hos Maria efter att släppt av Lotta och Spraka.

Vi hälsade på alla hundarna innan jag hoppar i bilen och far de 27 milen hemåt.

Jag kan ju välja att sova nån timme hos Maria men min längtan efter hundarna gör att jag hoppar in i bilen och far hemåt. Som vanligt blir det att sova nån timme i bilen när jag hunnit till Fagersta.

Vid halvsextiden är jag hemma hos mina underbara, älskade Hoffar.

Jag kom med i Edsbyn på lördagen också de ringde när vi var på väg ner, gissa om jag blev glad. Östhammar på söndag och nästa helg är jag reserv i Ockelbo.

Ikväll blir det Brukscirkeln på klubben.

Hörs , ha det gott