Assi började löpa en månad efter brukligt , jag hade nästan börjat fundera om hon hoppat över .

Jag och Gunilla var ner till Danmark i somras och träffade Assis tilltänkta, Ferro en trevlig välbalanserad kille som var en fröjd att se i bitarbete såsom hans mamma som vi också fick se i arbete och träffa riktigt .

Ferro har även tre bröder som är godkända avelhanar i Tyskland.

Ikväll tänker jag ägna mig åt att resan som var minnesvärd och tokkul, trevlig och jag reser gärna igen med min vän Gunilla.

Vi visste att det var en lång resa på nästan 180 mil. Planen var att vi skulle ta biltåg en bra bit men det var fullt så det var bara att åka SAAB hela vägen.

Jag var till min veterinär på tisdag den 8 och min veterinär är en baddare på utstryk, litar på honom till hundra.

- Om jag var du skulle jag åka idag för om två dagar bör du nog para... hm jag hade förvarnat Gunilla att det kunde bli på detta viset så jag ringde och berättade att ikväll skulle resan börja.

Först hem packa , fixa med de andra hundarna, min far tar Sally och Micke tar hand om Batman.

Till Kopparberg där Gunillas superrara man böt däck på SAABen och fixade med vatten, torkarblad och gud vet allt han donade med, vi får ju inte ha dubb i Tyskland. Hem till Gunilla packa i hennes grejer och upp på "stora vägen".

100 meter senare så ser Gunilla blåljus bakom oss. 2500 kronor kostar det att åka mot en stoppskylt :(  (Givetvis var det jag som körde, det har kostat att köra bil för mig på slutet )

Vi fortsätter färden ner över Sverige till Helsingborg över vattnet till  Helsingör.

Trötta som vi blev så "tog vi in på hotell P-plats" sov två timmar sen fortsatte resan....över vattnet igen och mot Köningsbrunner som ligger ett par mil från Munchen.

Vid 18 tiden på onsdagkväll var vi framme vid hotellet. Vi var så trötta eftersom vi bara stannat rastat och gjort allt så snabbt som möjligt . Vi somnade ovaggade.

På förmiddagen på tordag träffade Assi sin tilltänkte och det sa klick, parning var ett faktum .

Familjen som äger Ferro är underbara människor så hjälpsamma, gästfria och supergoa

Eftermiddagen gick till shopping och då behövde vi pengar förståss. Det lilla stället vi först hittade för shopping tog inte VISA kort utan vi begav oss till en automat . Mitt uttag gick bra sen stoppade Gunilla in sitt . Tjopp sa det sen tog automaten det . Makalöst vi blev supersnopna och damen på banken snörpte på sin målade mun och tyckte vi fick skylla oss själv. Så var det med den saken. Tur nog så kunde gunillas goa mamma som verkligen fixat och donat med så mycket hon skickade in pengar på mitt kort så shoppandet kunde fortsätta.

Vi hade en mysig eftermiddag och kväll med shopping.

Fredagen så har vi beställt tid för att få påskrift att grabben hade två testiklar. Jag kan bara säga att tyskarna har otroligt roligt åt våra bestämmelser på det området efter detta så blev det parning nummer två . När de inte lossnat på en och en halv timme blev det lite krystad stämmning och frun i huset fick ringa veterinär och fråga om det fanns något sätt som kunde påskynda proccessen. Jo då han har fått påringning om det för en vecka sen också så vi fick råd och de delade på sig.

Lördagen kom och vi checkade ut sen for vi för sista parningen men då blev det ingen . Kände att jag ville ha en till eftersom Assi stod fortfarande. På kvällen for vi till en superduktig veterinär och kollade upp . Han tyckte vi skulle pröva på måndag och tisdag. Den ultimata dagen skulle vara då . Ok incheck igen på samma hotell som vi checkat ut från på morgonen.

Söndagar är det stängt det mesta i Tyskland så det blev en riktig slappardag med bara promenad, fika och läsning .Vi sov mycket också , vi lär ju sova igen den förlorade sömnen. Givetvis restaurangbesök.

Måndagen kom med utcheck igen , testade para igen och kammade noll. Incheck på ett annat hotell . tisdag kom och sista parningen satt som en smäck . Vilket tänkkort jag känner riktigt hur vi tänker:)

Gunilla såg skyltarnas skylt så jag kunde fota den själv har jag säkert inte sett den .

Hemgång och snöoväder så innan vi kom till Hamburg checkade vi in på ett Motell.

På onsdagen slutade min telefon att fungera eftersom jag spärrat den vid 1000 kronor det är lättare än att tjafsa med telia om den skulle bli stulen men innan klockan 24 och onsdag övergått till torsdag var vi hemma i Björbo.

Tack snälla rara goa vännen Gunilla för ditt härliga sällskap, jag hoppas det blir fler trevliga resor. Vilken chaffis är så fräsch efter 400 mil