Först vill jag säga GRATTIS till min vän Maria Ekman till storslam på Östras rasspecial , jag är ju inte förvånad. Rastypiska Hovawart med sunda rörelser och sunt byggd ska prioriteras. Det var också härligt att vår Dalila Aldeon "Elda" hade utställningens vackraste huvud. Hon slutade som fjärde bästa tik i öppenklass . Det är en stor tik som har tiden för sig, allt ska på plats sen så Tack goaste Gunilla och Grattis ... Roligt var det . jag skulle så gärna velat ställa Bobban o Dezz men vågade inte anmäla eftersom vi väntar o väntar på Assi ....

Det gäller att ligga i när man är ledig , just nu känner jag mig väldans rörig men det brukar räta ut sig och någonstans på vägen brukar det lösa sig.

Jag har tre hundar som är i ett skede där jag måste klura ut hur jag ska ge de lagoma utmaningar i spårarbetet. Upptaget "skaver inte " på någon av dem . De har alla en vilja att hitta spåret. Att vilja följa spåret ,ja den finns också men föremålen måste jag ge ett bättre värde . Dezz stannar , ok mer behöver hon inte men jag måste bibehålla detta och att det är värt att stanna fortsättningsvis .

Tima hade större värde i föremålen ifjol , det kan vara en mognadsgrej just nu att hon är lite valpig överlag . Hon har kanske nog med sig .

Bobban där är det nog bara att spåra på och försöka göra grejerna och målet till himmelrike... Spännande är det hursom.

Jag har ju inte haft så många unga hundar förut samtidigt . Det var väl inte riktigt meningen att det skulle bli så men nu är läget så just nu så det är bara att gilla läget.

Jag hittade en artikel en dag när jag for runt på nätet, det var Lars Fält  som skrivit den och Dogma publicerade.

Lars Fält har genom att studera hundratals "hundgrupper" sett att ofta hundar föredrar den egna rasen framför andra och det beror nog mest på den "första språkläraren" det vill säga , tiken mamma till valparna. Jag tycker det stämmer så bra eftersom jag kan se glädjen i mina Hoffar när de träffar en rasfrände.

Det kan ju även vara så när vi väljer partner till våra hundar, ibland så klickar det inte och då är det bara för oss att acceptera detta faktum .

Min "gamla veterinär" sa till mig när min tik gått tom att om jag släppte ut henne på byn skulle jag nog få se på valpar och jag tror honom eftersom han har en gedigen erfarenhet av uppfödning också. Jag har även fått det till mig av en annan veterinär tillika uppfödare att har din tik gått tom med en hane så är det inte meningen att de ska ha valpar så hans råd var, byt hane .

Åter till artikeln Lars Fält nämner även att våra hundar gillar en del av våra bekanta och en del undviker de. Det kan ju även vara så att hunden fått fel människa att leva med .

Lars Fält poängterar att det viktigaste i ledarskap är kompetens och trygghet. Han menar också på att många "experter" menar att hundarna rangordnar sig när de i själv verket jobbar på att splittra gruppen. Jag kan inte annat än hålla med för det är som Fält skriveratt det verkar ologiskt att påstå att grupper bildas med hjälp av beteende  ( aggression)som ökar avståndet mellan individer.  Om man ska studera gruppbildning måste det finnas flyktvägar för att ge djuren fritt val.

När jag ända for runt på nätet så besökte jag Jan Gyllenstens sida, vi har haft honom på vår klubb ett antal gånger så det känns som ett år utan Gyllensten vore underligt. Jag upplever honom så enkel och självklar en kanonföreläsare.

Gyllensten betonar även han detta med hur viktigt det är att man i relationen med sin hund har ett lugnt och tryggt förhållningssätt .

Nu är detta lösryckt från hans sida men jag håller med .

"Ska vi i Sverige ha trygga hundarsom fungerar på ett bra sätt i det vardagliga livet, måste vi vara noga med i vårt avelsarbete(eller kanske till och med mycket noga) att i högre grad prioritera avel med  trygga,orädda hundar framför avel med vackra eller kampstarka individer."

Oj va mycket ditt och datt detta blev , nu till lite vackra bilder från lördagen när jag och Kerstins plan ändrades , vi hade en plan att vi skulle lägga lite spår men det var en sån fin dag så en prommis satt inte ivägen. Vi knallade iväg med Blaisan, Harry, Berra, Dezz och Tima, det var ett elljusspår och superfint när vi gått halva vägen ungefär 4 kilometer då blev det både blött, snö och elände men vi knallade vidare. Skitiga som få . Efter 8 kilometer i för det mesta bra terräng så blev det lite god mat och fotografering av hundarna . Man måste ibland bara få vara och njuta av livet .

Det var nog om ditten och datten , Kram på er alla . Och efter 1 juni så åk upp till Vidablick ta en prommis efter ett upptorkat elljuspår och avsluta med lite fika på Vidablick café. Jag tänker besöka detta vackra ställe många gånger

SkaSka vi i Sverige ha trygga hundar som fungerar på ett bra sätt i det vardagliga livet, måste viSka vi i Sverige ha trygga hundar som fungerar på ett bra sätt i det vardagliga livet, måste vi vara noga i vårt avelsarbete (eller kanske till och med mycket noga), med att i högre grad prioritera avel medtrygga och orädda hundar framför avel på vackra eller kampstarka individer! vara noga i vårt avelsarbete (eller kanske till och med mycket noga), med att i högre grad prioritera avel medtrygga och orädda hundar framför avel på vackra eller kampstarka individer! vi i Sverige ha trygga hundar som fungerar på ett bra sätt i det vardagliga livet, måste vi vara noga i vårt avelsarbete (eller kanske till och med mycket noga), med att i högre grad prioritera avel medtrygga och orädda hundar framför avel på vackra eller kampstarka individer!